-

Det är inte fel på dig, det är samhället som är fucked up



  

Jag blir så trött på att det finns en mall på hur tjejer (..och även killar) ska se ut. Man ska se ut som en sticka fast med både bröst, rumpa och vackert ansikte. Det är inte ens möjligt för alla. Vissa har hög ämnesomsättning och ja, men grattis då! Vissa har inte det och då ska inte de dömas för det. Detta är ju sjukt vad mycket alla klagar.

 

Visst jag erkänner att jag tänker att folk kan vara överviktiga eller se mindre bra ut men jag säger det definitivt inte till dem. Förstår ni inte vilken hemsk känsla att få höra "fan vad fet du är" eller "hur fan ser du ut egentligen?". Där fick ni en tjej att få ätstörningar och en annan att spara pengar till skönhetsoperationer. SÅ lätt är det att rubba någons självförtroende.

Men det behöver inte bara vara kommentarer om att man är ful eller fet. Det kan vara sådant som att "stor näsa du har egentligen" till exempel. Såna små saker kanske man inte tänker på att de är någonting. Men om det är någon som t.ex. nu har en ganska stor näsa så kommer det garanterat påverka den här personen oavsett om hen visar det eller inte. Jag vet känslan.


Det jag vill säga är att var stolta över er själva och tänk innan ni pratar. 

Remember


Okej att inte vara okej

Så mycket som händer på en gång nu, kan inte ta upp vissa grejer i bloggen för det är för privat kan jag tycka och jag hoppas ni har förståelse för det.

Mår verkligen inte bra och det är okej att inte göra det också. Jag känner mig värdelös helt enkelt, det kan jag iallafall skriva i bloggen. Vill bara, slå så hårt jag kan i väggen, men neeeej det tänker jag inte göra.

Hoppas att saker blir bättre snart, så jag kan må "bra".

Med den här gamla bilden säger jag godnatt.


Godnatt


Just sayin'


Orienterar

Nu är det orientering, riktigt skoj!
Går med Hilda och Becca, inte gått vilse än ;)
Fokus på orientering nu, nästan snubblat typ 10 gånger!

Bjuder på den fula bilden på mig, de var så fina så!


I will always see you as mine


.



Orkar inte med mig själv, jag är så irriterande att jag stör mig på mig själv.
God natt.

Värdelös

Känner mig så jävla sämst. Orkar inte. Jag har haft en glad period nu men inte fick jag känna av den känsla som jag lyckligtvis trodde försvunnit, men icke. Jag ska ju absolut inte klaga har underbara vänner och familj men det känns alltid som något saknas, jämt. Vet inte hur jag ska få bort den känslan. Det är svårt att beskriva, även när jag är som lyckligast hittar jag felen och jag hatar mig själv för det. Jag måste även sluta vara så feg ibland och ta för mig mera. Jag har ingen aning om vad folk har för uppfattning om mig det skulle vara bra att veta dock, så jag vet vad jag kan göra bättre som kompis osv. Jag vill bara vara omtyckt av alla för den jag är men det är omöjligt, det finns alltid någon som tycker mindre bra om en.

Mått extremt dåligt den här vintern som förmodligen mina vänner känt av, inte visat det så mycket i skolan men annars. (Skriver absolut inte det här för uppmärksamhet, det här är min blogg och jag vill även förmedla mins känslor i den så ni har det klart för er.) Allt var bara piss ett tag visste jag inte anledningen ens. Jag gick bara hem och grät o grät varenda dag och det kändes bara värre och värre. Sen vet jag inte vad som hände men allt blev bara pang poff mycket bättre.

Men saker är inte så illa som ni tror dom är, aldrig så illa så man ska ta livet av sig som folk använder överallt på internet. Det är allvarliga grejer ingenting man lägger upp för uppmärksamhet.

Usch nu ska jag försöka komma på bättre tankar och sova bort den här obehagliga känslan som kommer tillbaka.

 


Pojkar som

Jag älskar t.ex. såna här bilder! Gassshhh så fulla med mysko inspiration!


Teenagerposts

 

 


Reasons to be happy








Bilderna hittade jag här.



Vem är du ens?

Till alla er falska vänner därute! För det finns det tyvärr gott om. Stör mig grovt på er som frågar "hänt?" när ni bara är nyfikna och inte ens bryr sig. Eller ni som tabbar er rejält och sen låtsas att allt är som vanligt, för det funkar faktiskt inte så hörni! Kom igen.. och även ni känslokalla idioter som skiter i om ni sårar nån, nej ni kör bara på förfan! Nej, usch ska sluta skriva innan jag blir för arg, haha! Men kom ihåg, ta aldrig skit ifrån någon, keep your head high!


Because you're amazing, just the way you are



Skriver det här inlägget till er all som känner att ni inte duger, speciellt till en vän
som inte har det så lätt just nu och jag vet att hon läser det här och ta åt dig av det jag skriver.
Det ska ni alla göra!

De flesta har dåligt självförtroende. Även om det inte syns på många. De ser ut att vara jätte glada men innerst inne är de krossade. När jag har dåligt självförtroende går det i perioder. Stundtals mår jag skit och stundtals känner jag mig osårbar.
Ett dåligt självförtroende kan bero på många olika saker. Antingen så har man personer i ens omgivning som jämt trycker ner en och för en att känna som att man inte duger. Eller så kanske man inte trivs i sin egen kropp. Det finns så himla många skäl.

Det jag brukar göra när jag har dåligt självförtroende är att gråta, det är bra! Det är inget fel med att gråta. Man får ur sig all skit och känner sig bara lättad. Jag brukar prata med min mamma. Hon finns alltid där för mig. Har man inte en förstående förälder, syster, kompis eller något sådant eller om det inte räcker så kan man ju alltid gå och få hjälp hos en psykolog. Det är inget man ska skämmas för. Det jag mer brukar göra är att ge mig själv massa komplimanger så som "Du är bäst!" "Du klarar allt!" "Du är fin som du är" och sådana saker. Det kanske inte hjälper i början men fortsätter upprepa bra saker om dig själv så kommer det kännas mycket bättre.

FOKUSERA INTE PÅ ALLA DINA FEL!
Det är något som jag jämt och ständigt gör. Måste bättra mig. Men om du t.ex. tycker att du har en jättestor näsa, det gör dig till den du är! Tänk då på vad du tycker är fint på dig istället eller vad du har för bra egenskaper. Du kanske har jättefina ögon är otroligt hjälpsam. 

Jämför dig inte med någon annan. Du kanske har en kompis som du tycker är mycket finare än dig, smalare, bättre, gladare och den som alla killar faller för. Jämför dig aldrig med någon! För du har något unikt som inte den har. Det kan jag lova dig och den personen kanske inte har det så bra som du tror. Han/hon kanske har massa problem hemma eller något sådant.

Vad som mer kan orsaka ett dåligt självförtrende eller helt enkelt bara gör en deprimerad. Det kan vara om det tagit slut med killen/tjejen. Jag har iallafall jättesvårt att komma över personer. Det kan ta månader, år. Men man ska inte gå runt och tänka på hur bra det kunde varit om den personen var här. OCH TÄNK ABSOLUT INTE ATT DU INTE VAR BRA NOG! Tänk på att du förtjänar någon bättre som behandlar dig som du är värd att bli behandlad!

DU duger precis som DU är!




Du duger precis som du är!

Vill bara säga lite om det här med självkänsla.
Det är något som jag alltid haft problem med vad jag kan minnas. Men man har ju sina perioder
då det är som värst. Nu har jag inte det! Jag känner mig okrossbar. Det jag vill säga är att
skit i vad alla andra säger till dig, tro på dig själv. Om någon säger "gör inte så" "fetto" "fule fan" eller ja inte fan vet jag och jag bryr mig inte heller och det borde inte du heller! Det kallas avundsjuka. De som trycker ner andra är väldigt ofta avundsjuka för att de inte kan vara/se ut som dom. Jag är den jag är och jag tänker fan heller ändra på mig för att duga åt dig! Just DU har något som utmärker sig från mängden.

Du är bra precis som du är, tänk inte på att bli smalare, unna dig godis om du vill det.
För ingen kommer tycker du är tjock! Vill en kille ha en planka eller? NÄ!
Kurvor är bara snyggt enligt mig, då finns det nåt att ta i! Så tänk inte på att se ut som size 0 modeller i
kataloger och på tv. Tänk inte på att du måste ha massa smink i ansiktet för att vara vacker, man kan vara naturligt vacker! Tror heller inte att killar tänker på om tjejer sminkar sig eller om de ens bryr sig? Vem vill lägga ner massa tid framför spegeln för att se fin ut för någon som inte bryr sig? Jadu, bra fråga! Jag sminkar mig inte för att alla andra ska tycka att jag är "snygg" utan jag sminkar för att jag tycker det är skitkul!

Kort sagt: DU ÄR DUNDERBRA SOM DU ÄR, ÄNDRA INTE PÅ DIG!


Helt oredigerad bild, jag tycker inte jag är så himla sjuuukt ful eller sjuuukt tjock och jag tänker inte låta någon annan få mig att må dåligt ;)

Nej, jag mår inte bra



Jag mår inte bra och jag tänker inte påstå att jag gör det heller. Jag tappar långsamt allt jag har.
Jag orkar inte med att bli lämnad hela tiden. Jag hatar det. Det äter upp mig inifrån.
Det finns dagar som är värre än andra och även de bättre. Jag ska inte säga att hela mitt liv är skit
för det är inte sant. Men min anledning till att le blir bara betydligt mindre. Jag mår inte bra utan honom.
Alla vet vem jag menar så namn behöver inte ens skrivas. När jag hör hans namn dör jag bara lite mer inombords. Jag drömmer om honom varje natt, tänker på
honom varje dag. Jag känner mig så värdelös. Jag är ingenting utan honom. Han var den bra delen av mig.
Ingen kan få mig känna mig så speciell som han gjorde. Jag undrar om jag någonsin kommer hitta någon som accepterar mig för den jag är och stannar hos mig. Jag är trött på att vara andrahandsvalet i allas ögon. Jag mår piss utav det.

Som kanske inte alla vet är jag väldigt känslig. Jag tar åt mig utav precis allt alla säger till mig. Sen släpper jag det inte på hur länge som helst. Jag är en drömmare. Jag tänker hela tiden. Det jag tänker mest på är hur det skulle vara "om jag gjort så istället" eller om jag var lite "bättre" skulle jag duga då? Jag vet inte. Det kommer jag aldrig få veta heller. Men jag vet att jag inte är värd honom. Sjukt att jag ens fick kalla honom för min. Han är ju faktiskt värd någon som är tusen gånger bättre och vackrare än mig.

Min självkänsla är otroligt låg. Ni tänker väl att "Många har dåligt självförtroende, inget speciellt med det" men jag är inte nöjd med mig själv. Jag vet att många känner likadant som mig och förstår hur jobbigt det är att inte kunna gå upp på morgonen och känna lycka. Lägga sig på kvällen utan att känna sig misslyckad.
Det är klart att det finns bra saker med mitt liv. Som sagt så känner jag mig starkare ibland än andra gånger. Just nu känner jag mig så himla svag. Vad som helst skulle kunna knäcka mig nu. Men är jag verkligen inte värd bättre än så? Jag vill också ha någon som ser mig som sitt allt och att någon ska längta efter att få träffa just mig, göra allt för att se mig le. But it's time to face the truth, I'm not worth you.

Och snälla ta mig inte som nån jävla attentionwhore, det är såhär jag känner om ni har nåt elakt att säga tänk innan ni kommenterar.

RSS 2.0