Känner mig så jävla sämst. Orkar inte. Jag har haft en glad period nu men inte fick jag känna av den känsla som jag lyckligtvis trodde försvunnit, men icke. Jag ska ju absolut inte klaga har underbara vänner och familj men det känns alltid som något saknas, jämt. Vet inte hur jag ska få bort den känslan. Det är svårt att beskriva, även när jag är som lyckligast hittar jag felen och jag hatar mig själv för det. Jag måste även sluta vara så feg ibland och ta för mig mera. Jag har ingen aning om vad folk har för uppfattning om mig det skulle vara bra att veta dock, så jag vet vad jag kan göra bättre som kompis osv. Jag vill bara vara omtyckt av alla för den jag är men det är omöjligt, det finns alltid någon som tycker mindre bra om en.

Mått extremt dåligt den här vintern som förmodligen mina vänner känt av, inte visat det så mycket i skolan men annars. (Skriver absolut inte det här för uppmärksamhet, det här är min blogg och jag vill även förmedla mins känslor i den så ni har det klart för er.) Allt var bara piss ett tag visste jag inte anledningen ens. Jag gick bara hem och grät o grät varenda dag och det kändes bara värre och värre. Sen vet jag inte vad som hände men allt blev bara pang poff mycket bättre.

Men saker är inte så illa som ni tror dom är, aldrig så illa så man ska ta livet av sig som folk använder överallt på internet. Det är allvarliga grejer ingenting man lägger upp för uppmärksamhet.

Usch nu ska jag försöka komma på bättre tankar och sova bort den här obehagliga känslan som kommer tillbaka.